-

-

varje gång är som den första gång vi sågs, även om det är över nu. allting har förändrats, men du finns kvar. allt var svävande men nu så ser ja klart. du var gammal, jag va äldre och nu sågs vi igen. gått så lång tid så länge sen decenier tillbaks. men jag minns det såväl varför kärleken brunnit utav olika själ. varför jag aldrig släppt det och aldrig gett upp. trotts min väg vart lång kantats med gupp. jag stått utan för din port så många gånger, så många brev många sånger. minns alla ord varje rad ja skrivit, en längtan så stor.. minns varje dag jag lidigt har gått genom livet med en övetygelse att jag satt något spår som haft betydelse. aldrig besvarad aldrig tillmötes en kärlek så varm utan den, vilket öde. Från vinter till vår sen sommar till höst. Trotts att tiden vart svår, så gav kärleken tröst. hjärtan som slår, vi står där vi stod minns det som igår. första gången du log som om jag snubblade pladask på marken och bara dog. varje gång är som den första gång vi sågs, även om det är över nu. allting har förändrats, men du finns kvar. allt var svävande men nu så ser ja klart. ja va ung du va yngre. när vi sågs första gången, rusade förbi mig snabbt på perongen. blev hjälplöst förälskat, obeskrivligt tagen. som om jag låg ner på marken och blev slagen. betraktade ditt hår, när det fångades av vinden. som att svimma på en bergstopp utav svindeln, den stunden satt jag fast i ett nät förtrollad bunden. tappa hjärtat i knät, kunde inte tänka logist eller sunt och för varje sekund som du inte fanns blev det tung. började sakta uppvakta på avstånd i brev, men det spelade ingen roll vad jag skrev. du hade inte fastnat än inte fattat än vilken kärlek som fanns att bara hämta hem. men efter ett tag, det började korespondera. mina förhoppningar dom väcktes, för att sen raseras. du flyttade utomlands någonannanstans, gav bort din hand till en annan man. och breven som skrevs dom kom aldrig fram men mitt hjärta det brann och min åtrå sann. jag gav aldrig upp dig när du försvann, långa dagar blev till nätter sen till år. varje gång är som den första gång vi sågs, även om det är över nu. allting har förändrats, men du finns kvar. allt var svävande men nu så ser ja klart. nu står du där på gatan, sargad av tiden. huden är grå, din hållning förvriden. vill säga nånting men jag kan inte tänka klart. känslor bubblar upp utan att tänka tillbaks, trevar mig fram för att etablera kontakt. tar tag i din hand, vi brister ut i ett skratt. det var så länge sen, men det finns där än.. så passionen vi kännde kommer alltid igen. har ett hjärta utan rynkor, när du slår din takt. och drömmar i mitt liv har jag aldrig förlagt, aldrig nått fram så jag älskar på avstånd. nu är de mitt tåg och dax för avgång, stiga på eller tveka en minut. för att allt som flyger upp måste landa tillslut. kan inte titta tillbaks trotts min vilja är stark, vi vandrar iväg utan vidröra mark. varje gång är som den första gång vi sågs, även om det är över nu. allting har förändrats, men du finns kvar. allt var svävande men nu så ser ja klart. mina minnen höll mig uppe varje dag, du är som att andas för. jag gav aldrig upp dig när du försvann, långa dagar blev till nätter sen till år.

/bälla.
stolt, jag skrev allt själv, stanna låten, skrev, stanna, skrev.. osv.. !:)