förlåt duger inte ens för att försöka förlåta er.




jag skriver nu något jag borde sagt till er personligen for a long long time ago..
jag kan fortfarande inte förstå hur dum jag va, hur mkt jag svek er, hur mkt som jag gråter idag för att jag saknar er, tänkte hålla tårarna undan nu, men fick och tänka på allt vi gjort tillsammans, och kan inget annat än grina och sakna. i never believe'd i would miss this so much, miss you.. i can't stop think of everything we did together.. jag vill bara tillbaka, men ändå stanna kvar. det ända som förändrades va folket jag började umgås med på fritiden. visst har jag fortfarande roliga stunder i skolan, men jag saknar er nå sjukt mkt. vi bråkade vi slogs, vi skötte inte skolan, visst. men vi hade det röjj, våra lärare ägde sönder, men jag va så dum och trodde jag skulle bli bättre om jag bytte skola, men inget blev bättre. visst jag är glad att jag blivit lite/mycket vän med Felicia Michelle Emma Erika Emilia Lisa Louise Madeleine Linnea & säkert fler, kan inte sitta här och skriva dom. men fortfarande, jag saknar er nå sjukt mkt, får inte fram ord för det, men hoppas ni förstår. Ni har sagt att ni lider av det, men jag lider MINST lika mkt, om inte mer, förlåt. förlåt duger inte ens för att försöka förlåta er.. åh.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0