ALLRABÄSTAVÄN

nu sitter jag här, som så många gångerförr, tänker tillbaka och vill gråta, kan inte förstå vad som händer. det har hänt så många gånger förr att vi glidit ifrån varandra, men den här gången.. va fan händer? jag ska inte vara utan dej, du är min allrabästavän. du är den som vart med mej i dessa 7 år, och vi bråkar aldrig mer, men heller umgås vi allt för sällan.. "en äkta vän skulle alltid stanna kvar". saknaden bara river i mej, minnena skär mej, jag känner mej så konstig utan dej, för det är med dej jag kan göra EXAKT vad som hellst. jag kan röjja hur mkt som helst, jag kan bara vara mej själv. det är så skönt, visst är jag ofta mej själv, men med dej känns det aldrig pinsamt eller ngt. jag tänker nu på dej och våra gamla dagar. jag vet inte om du läser det här, men jag hoppas verkligen det. jag hoppas verkligen att jag duger, jag vet inte vad jag gjort som är fel. du hör aldrig av dej, det är JÄMT jag som hör av mej, frågar om vi ska hitta på något och sånt. det är jag som håller i hop våran vänskap just nu, och jag är trött på det. jag vill bara att du ska förstå att jag bara vill vara med dej, men nej heller. jag är trött på det här, det är jämt jag som ska få oss att umgås nu för tiden. jag är trött på det här, helt seriöst. allting bara river i mej, känslorna och tankarna dödar mej. jag orkar inte med såhär, nu vill jag bara grina. känns som om du inte känner mej nå mer? är vi inte vänner? duger jag inte längre? är hon bättre än mej? så många frågor som snurrar runt i huvudet. jag orkar inte med det såhär, jag klarar inte av det, åt helvete med allt just nu. om du inte vill ha mej som vän nå mer, that's it. säg upp vänskapen ist för att hålla på såhär, för jag orkar inte hålla upp vänskapen. det är ett rent helvete. det har gått fram och tillbaka vi har bråkat förr, för flera år sedan. senaste bråket fick oss båda gråta gråta och gråta hela tiden. efter det har vi aldrig bråkat, visst har vi blivit småirriterad på varandra, men det har vi ignongerat och inte gjort till en stor sak, men det här börjar verkligen riva i mej, jag har hållt käften så jävla länge. men nu orkar jag ta me fan inge mer, det bara dödar mej. jag sitter här, tänker tillbaka på allt, allt som vi delat du och jag. det är dej som jag kan ta med överallt, dej som hela min släkt känner, även fast dom bor i åre jämtland & sånt. så är det DU som känner dom, ingen annan av mina vänner känner dom, bara du. 7 års vänskap, det här kan fan inte vara slutet, jag vill inte. men vill du inte vara min allrabästavän/blodsyster nå mer så that's it. men håll inte på såhär, för det river i mej. tänker tillbaka på sommaren, ser hur vi går där i solen, det va så skönt, allting va så bra. alla sommrar vintrar och vette fan allt vi delat tillsammans, det här kan ju inte vara slutet. en äkta vän skulle alltid stanna kvar, snälla.. du vet mycket väl att jag inte klarar mej utan dej, du är min andra halva. du är allt jag har, det vet du mycket väl. jag ska inte vara utan dej, och det vet du också! det fanns en tid då vi va som mest tight, och det är den jag saknar. jag minns allt vi delat bästavän.. sommaren 08, du jag och massa fler, UNDERBART! gud, det va så skönt, jag kan vara mej själv med dej. jag kan vara lika galen som jag alltid vart med dej. snälla, lämna mej inte såhär. det är du som vet allt om mej. men tankarna bara expolderar i mej, är hon bättre än mej? ger hon dej mer saker än jag? tjatar hon inte om hennes pojkvän som jag? är hon inte lika galen som jag kan vara?.. men största frågan bara skär i mej " är hon bättre än mej? " jag kanske inte va menat att jag skulle vara din bästavän, ÅT HELVET MED ALLT. jag vill inte mer, jag orkar inte med det här! åååh. det är alltid mitt fel, förlåt! hejdå, ha det bäst, det är du värd emma. förlåt för att jag inte lägger ner min tid och berättar hur mycket du betyder varje dag. förlåt för att jag inte finns där när du gråter, förlåt för att jag inte tyker om alla dina pj killar. förlåt för att jag inte har lika klädstil som dej, förlåt för att jag förändrades. förlåt för alla 7 år som vi spenderade tillsammans.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0