hur fan kunde jag?
jag gråter, jag kan inte komma över det. förstår inte hur fan jag kunde vara så jävla dum i huvet, det har gått lite mer än ett halvår, men endå inte förrän nu jag börjar känna smärtan av det, jag har inte tänkt på det, inte hur jävla dum jag va. jag försöker ändra på mej, men det är ni som får mej tappa hoppet. hur kunde jag göra så jävla rent ut sagt fittiga saker mot honom. hur kunde jag vara så taskig mot henne, hur kunde jag bara göra så mot han & henne. hur kunde jag vara så dum i huvet, jag önskar bara att jag fick ångra allt. jag va inte särskilt snäll, jag va blind jag va dum. ni visste väl vad jag höll på med, alla visste va fan jag höll på med förutom jag. hur jävla dum i huvet jag va, hur mkt jag såra henne & han. förstår inte hur fan hon kan acceptera mej idag. förstår han att han inte pratar med mej, att han bara skiter i mej, förstår han totalt. men en sak förstår jag heller inte, hur fan kunde jag? jag förstår fan inte. frågan står still, kommer inte fram en endaste bokstav, inte ett ord, inte ens en start eller början på svaret, inte ens en giss. jag var dum i huvet. jag skulle kunna be i flera hundra år, men det förändrar inget nu. jag kan inte ångra ngt. jag minns hur snäll han va, han höll om mej när jag sa att jag frös, han kysste mej på halsen och sa att han älska mej. han fanns för mej när jag grät, han va där när alla andra stack. men jag gav inget tillbaka. han mår inte perfekt idag, det vet jag, men jag vågar inte fråga vad som hänt, jag vågar inte. jag vill finnas, som han gjorde för mej, han va inte bara min bästavän, han va också min pojkvän. men nu förstår jag inte va fan jag gjorde allt för, va hade det för mening? jag krossa allt för inget alls. jag går runt och runt men frågan återstår, hur fan kunde jag? jag vill bara tillbaka och ändra på allt, kanske hade hon blivit lycklig då?. gjorde jag det för att min bästavän gjorde samma sak till mej ngn månad tidigare? va det enda utvägen? vad hade jag för sympathi? finner inte ord för hur dum jag va. jag är fast på ruta ett. jag har gått vidare från honom för länge sen, det va jag som sabba allt mellan oss, men kan endå inte komma över hur dum jag va, mot henne & han. seriöst, jag kan inte komma över det, jag försöker lätta ankaret, men det går inte. jag är nykär, jag mår bra med han. han får mej att vilja finnas kvar här bland skiten. men finner fortfarande inte ord, hur fan kunde jag?
aja. nu ska jag sova, orkar inte sitta här, godnatt.
aja. nu ska jag sova, orkar inte sitta här, godnatt.
Kommentarer
Trackback
