allting skiter sej.

måste bara skriva av mej lite.

jag är i tusen bitar, men endå starkare nu. det blir bättre med tiden. jag känner innombords att ingenting har varit förjävels. jag stannar kvar för att jag vet att det är värt det. jag lär mej av mina misstag. jag kämpar, för det är mitt enda val. hur det än känns här i mörkret, får jag inte blicka ner nu och jag måste tro på framtiden. jag vet att efter regnet kommer solsken. ingenting kommer bli bättre av att deppa ihop, jag följer ljuset och hoppas på att tiden läker såren. jag är redo för det steg jag vet att jag måste ta för att komma ifrån. jag väntar, och gör mej vän med sorgen, det är det enda jag kan göra just nu. för det är alla känslor, som lever upp på nätterna, som tar ditt hjärta och ditt leénde på läpparna. den du brydde dej om, som spelar din vän som sedan hugger dej i ryggen, vi vet hur det känns. inget kommer bli bättre av att gräva ner sej, det hoppas jag att alla vet. tack till vänner runt omkring, för att ni finns där när jag ramlar ner på knä. kämpar för en sanning, jag inser den aldrig. när meningen försvinner och funderingarna startar, inser jag att det va inte värt något alls allt jag sa. jag blir starkare för varje dag, det som inte dödar mej stärker mej. jag har gått igenom så mycket, men ska inte klaga, för det finns folk som haft det värre. men det här kanske blir mitt slut på hela skiten, kanske får jag inte vara kvar här. tanken glädjer mej, men gör illa mej mest. jag hoppas på förändring, men kan inte fortsätta bara hoppas, utan nu är det dags, nu måste jag försöka också. jag tackar för att ni tog eran tid till att lyssna & bry er om mej. jag tackar mina vänner.

ehm, ja från bellaolsson.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0